Ann Heberlein fortsätter ljuga och vilseleder sin publik

"Jag tillhör dem som i åratal har skrivit och pratat om problemen med ökad kriminalitet, minskad trygghet, hedersetik, gängkrig och så vidare. Det gör jag för att jag är oroad över utvecklingen." 

- Ann Heberlein


Skillnaden på kappvändare och de som byter åsikt, är att kappvändaren kommer förespråka ditt förtryck när det blir populärt igen.

Ann Heberlein har inte direkt bra svar. På Twitter blev ett hån enda bemötandet jag fick på min granskning. På Facebook ljuger hon som vanligt, och hon kommer undan med det då hennes följare är sorten som helst låter någon annan tänka. 

Ingen av dom läste mitt blogginlägg. Istället litade de automatiskt på henne, och bestämde sig för att jag är den ohederlige.

Tyvärr blir det så när man bara lyssnar på en sida av saken.

Jag vill därför påminna alla om att Ann Heberlein är politiker och hennes lön utgörs av dina skattepengar. Därav blir hennes trovärdighet relevant för alla, då det är hennes image som belönade henne med maktposition.

Då kanske man behöver utöva lite större tålamod, än att bara läsa rubriker eller skumma igenom viktiga texter. Även på Flashback var det vanligaste svaret folk som inte fattar problematiken.

Låt oss då göra detta övertydligt, eftersom jag ser hennes halmgubbar upprepas: Ja, det är bra att byta åsikt.

Men då bör man kunna förklara varför. Speciellt om man är politiker/debattör som tjänar pengar på sina åsikter.

Speciellt när det finns ett större historiskt värde i att kunna förklara den svenska masspsykosen, som Ann uppenbarligen deltog i. Den som bytt åsikt brukar äga sin historia, med allt vad det innebär. Man spenderar inte all sin tid med att förvanska den.

"Vad spelar det för roll vad hon brukade tycka?"

Eftersom hon hela tiden kräver att gammelmedia ska göra avbön, förklara sig och be om ursäkt - trots att även de förändrats - spelar det tydligen roll.

Vi kan väl börja med svaret jag fick på Twitter.

Vid första anblick är det oskyldigt, och den som inte är insatt kommer heller inte reagera märkvärdigt när de ser detta i sitt flöde. Har man satt sig in i saken däremot, tyder svaret på noll empati och noll ansvarstagande - vilket är precis vad hon brukar anklaga sina politiska motståndare för.

I sin roll som samhällsdebattör förstärkte Ann Heberlein de mest våldsamma och radikala elementen av vänstern. Många är omedvetna om hur mycket dissidenter fått sina liv förstörda av kaosvänstern, när de ville varna för allt det vi numera tar för sanning.

I mitt första blogginlägg hyperlänkar jag därför artiklar, som visar den slags beteende Heberlein försvarat ideologiskt och cementerat. Exempelvis, sten kastas genom SD-politikers fönster och träffar nästan hennes son i huvudet. 14-åring misshandlas av vänstermobb för att hans pappa är moderat. 8 vänster-anhängare misshandlade utländska gästarbetare för att de trodde dessa var fascister. De drar sig inte ens för att misshandla vänstermänniskor, om de anser dessa inte vara tillräckligt goda.

Våldsvänstern fick länge agera hjältar med gammelmediernas kulturspalter som försvarare. Detta legitimerade våldet människor utsattes för. AFA:s aktivister letade sig till och med in på vissa tidningars redaktion, vilket Niklas Svensson pratat om tidigare. (4:55 till 7:30 här)

Om man nu bytt åsikt borde man vara empatisk gentemot de som drabbats negativt av ens tidigare värderingar. Istället uppvisar hon folkförakt: "Tack, men jag överlever." Vad är det för jävla svar på en artikel som sammanfattar hur du hjälpte till att sabba Sverige?

Det värsta är att Ann Heberlein håller med mig.

Hon skriver ju krönikor om hur kappvändare har en skyldighet att förklara sig, be om ursäkt och göra avbön. Hon är bara ovillig att ställa samma krav på sig själv som hon gör på andra. Detta är essensen av en godhetskrigare: Den som är god i ord men inte handling.

Ann Heberlein gjorde det svårare för folk att säga det hon säger nu. Hon gjorde det alltså svårare att säga det när det behövdes som mest. Är det något man kaxigt viftar bort, samtidigt som man låtsas vara oskyldig?

Hon beskriver godhetsmedias agerande som en samhällskatastrof. Om du verkligen trodde på att du medverkat till en katastrof, hade du då svarat "Nä jag klarar mig" när någon undrar om ditt ansvar?

Det andra bemötandet fick jag som sagt via Facebook.


1. Hennes narrativ är vilseledande. Jag har aldrig försökt "bevisa att hon ändrat åsikt". Jag har redogjort för hur hon blånekade i panik, försökte sig på historierevisionism, och i praktiken fortfarande hyllar AFA för att slippa ta ansvar över hur hon cementerade åsiktskorridoren.

Hennes blogg får det låta som att det rör sig om åsikter hon hade för över 30 år sen: "Vi byter åsikt, ändrar oss, omprövar tidigare ståndpunkter och reviderar uppfattningar. Tack och lov, tycker jag, inte minst när jag drar mig till minnes de ofta tvärsäkra, sällan väl underbyggda och tämligen onyanserade åsikter och uppfattningar jag hyste i tjugoårsåldern."

Ann är dock nästan 50 år gammal, och i förra inlägget räknade jag PK-artiklar till så sent som 2015.

2. Det är oärligt att länka samma blogginlägg jag redan sågat, där hon talar i för breda termer för att texten ens ska vara relevant. Den nämner inte något av vad kritiken handlar om, källorna som talar emot hennes version, eller ens de konkreta frågeställningar som framförts i min artikel.

3. Nej, jag har inte spenderat en vecka på att prata om Ann Heberlein. Men om det är så hon uppfattar det säger väl det något om hur trängd mot väggen hon känner sig.

Det skulle förklara varför hon skickade det här Facebook-meddelandet till mig, cirka en halvtimme efter jag kritiserade henne på Twitter (första gången):

Man kan tycka det är konstigt att någon förlorar respekt för dig, bara för att du vänligt ifrågasatte dom. Tycker du utbytet nedanför är något som påkallar den reaktionen?

Det var nämligen allt jag hade skrivit vid det laget. Över huvud taget. Notera tid och datum. Mitt svar till det där kom en minut efter att hon skickat FB-meddelandet. Ren slump egentligen, jag upptäckte inte meddelandet förrän efteråt. Varpå jag blev förvånad. Trodde hon att jag inte hade källor, och att larviga känsloargument skulle tysta mig?

Kommentaren om 20-åriga grabbar står ut mest för mig. Vad är det för sätt att uttrycka sig egentligen? Är det meningen att jag ska känna mig misslyckad för att min publik består av unga män?

Förstår inte Heberlein att detta är hennes målgrupp också? Det är inte direkt en förolämpning i min värld, att påpeka att någon samtalar med unga män. Vad jag förstått verkar det vara en svår målgrupp att nå politiskt.

FB-meddelandet skickade hon till mig något av det första hon gjorde. Innan jag hann svara med källor. Innan hon skrev sitt blogginlägg. Det gav dålig smak i munnen, men jag fann det inte relevant. Nu gör jag det dock.

Lägger man ihop allt hon skrivit till mig, och hur hon betett sig när hon blir kritiserad kring detta, faller hennes trovärdighet ytterligare. Jag var snäll och saklig i min kritik. Långt mer än jag vart mot andra människor jag känt skepsis emot. Ändå är det helt omöjligt för henne att svara ärligt på enkla frågor.

Hon har alltså inte ändrat åsikt om fascism. Men hennes tidigare åsikt var att fascister ska bekämpas via AFA, och hon legitimerade deras definition av fascism. I flera olika artiklar, under flera år. Detta har jag redan påvisat.

Kanske är därför hon nu beter sig som en äkta sjuklöverpolitiker.


Jag hade också velat ha svar på det där. Samt hur någon med doktorsexamen i etik kan vara bekväm med att stjäla pengar från sitt ex, när förhållandet tog slut för att man själv vart otrogen. Eller hur det är möjligt att äga två hus och ändå bli skyldig staten över en halv miljon. Trots allt, Ann Heberlein är ju politiker. Glöm inte det.

Det blir vidare provocerande när hon - av alla människor - ska försöka läxa upp andra om vilka ord man får säga, och vilka människor man får umgås med. Att tala om "folkutbyte" gör dig till rasist, men troligtvis bara fram tills hon kan tjäna pengar på samma ståndpunkt.

Så sent som 2015 klagade hon på att Lars Vilks "hetsar mot muslimer". Nu beter hon sig som att hon skulle vara den tyngsta opinionsbildaren högern har. Hon kräver att gammelmedia ska göra avbön, be om ursäkt och förklara sig - men detsamma vägrar hon, då i hennes fall har hon "bara" bytt åsikt. Hur går det ihop?

Det finns mycket man kan undra om Ann Heberlein. Och vi kommer fortsätta undra, då hon visat sig vara oförmögen till intellektuell hederlighet. När till och med Expressen irriterar sig på att du aldrig kan bestämma värderingar, ja då kanske det säger något om hur illa det är.

Jag förstår dock att Ann Heberlein är populär. Vi lever trots allt i ett konsensussamhälle. Om enda skälet till varför du gillar någons texter är för att de agerar representant för vad du inte vågar/orkar skriva, ja då är det klart du struntar i deras karaktär och trovärdighet.

Men här är en sak fler borde tänka på.

Skillnaden på kappvändare och de som byter åsikt, är att kappvändaren kommer förespråka ditt förtryck när det blir populärt igen. Det är bra att kunna byta åsikt, men ifall du inte är förmögen att ge en seriös förklaring till varför har du inte bytt åsikt. Du bytte förklädnad.

Om vi inte lär av misstagen med konformism och utkräver ansvar, riskerar vi bara att göra om samma misstag under nya former. Det är som när sossarna bara vill säga "vi har varit naiva", sedan rulla vidare. Det fungerar inte i längden. Sverige förtjänar bättre. Tänk på det, innan ni agerar som typiska svenskar och aldrig ställer krav på makthavare. Då får ni de makthavare ni förtjänar.

Vi får se om Ann Heberlein bestämmer sig för att äga sitt förflutna i framtiden. Tyvärr lär det nog bero på hur mycket pengar som finns i det.



Kommentarer

  1. Skit bra skrivit, Ann Heberlein måste ju bara kommentera detta, och förhoppningsvis börja äga sitt förflutna. Räcker inte bara säga att hon har rätt att byta åsikt, det är ohederligt mot alla nya följare som hon skaffat efter hon svängde i åsiktskorridoren.

    Tråkigt att hon dessutom försöker svartmåla dig för sina följare, där förlora hon ännu mera respekt från min sida, än att hon inte kan svara på varför hon bytt åsikt.

    SvaraRadera
  2. Perfekt! Mycket bra skrivet. Tack för upplysningen!

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Mina värderingar är visserligen mer radikala än dina och jag kan sägas tillhöra alternativhögern - jag är hursomhelst tradionalist och etnonationalist (Vilket dock inte innebär att jag kräver ett 100 % etniskt homogent Sverige), men jag sätter ett lika stort värde på intellektuell hederlighet som du gör.

    Du har presterat en mycket bra uppbyggd, välargumenterad, logiskt stringent avklädnad av Heberlein vars argument är pinsamt dåliga - det enda hon presterar är halmgubbar, (förmodligen medvetna?) feltolkningar, lögner genom utelämnande av fakta och så vidare och så håller det på.

    Den extremt emotionellt styrda och oärliga Heberlein behöver exponeras som den charlatan hon är då hennes image av en obekväm sannningssägare är en ren lögn och här har du gjort en mycket värdefull insats.

    Bra jobbat!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ann Heberlein hyllar ännu AFA ~ Konvertiter & Intellektuell ohederlighet

Socialdemokraternas rasistiska historia