tisdag 10 januari 2017

Hur vi besegrar godhetsvänstern

Milo Yiannopolous gjorde en konservativ pro-Trump konstutställning för ett tag sen: http://bit.ly/2idYA1O

Gavin McInnes medverkade också: https://youtu.be/jSEE_Hc5Y5c?t=2m32s

Och anledningen till att detta fascinerar mig, är just för att konst och kultur är ett område som alltid dominerats av den goda vänstern.

Fast jag vill inte kalla dom vänstern, för dom är egentligen inte särskilt intresserade av att bevara välfärden. Dom bryr sig heller inte ett dugg om arbetarklassen, när dom beskriver ”vita hetero-män” som ett samhällsproblem är det just arbetarna dom snackar om.

Det bästa begreppet för att beskriva dom är rödvinsvänstern, eller helt enkelt godhetskrigarna, då höger-människor ofta är del av PK-eliten också, och bidrar till åsiktshegemonin. 

Tänk Anne Ramberg när hon säger att man ska avskaffa välfärden för att importera flyktingar. Det handlar enbart om att asylmål är en guldgruva för advokater, inte för att hon bryr sig om vanliga människor. Dessa individer är elitister som inte beblandar sig med vanligt folk, de läxar bara upp dom.

Iallafall. Den här eliten har en värdegrund som går ut på följande: Öppna gränser. Mångkultur. Identitetspolitisk feminism. Alla kulturer är lika värda, ingen ska behöva assimileras, alla har rätt till Sveriges oändliga resurser, vita människor ska må dåligt för slaveriet (som dom inte uppfann, men såg till att avsluta) och vita män står för all ondska i världen. Det är vad värdegrunden går ut på.

Och detta skildras i kulturen/media. Både nyhetsrapporteringar och kulturföreställningar utgår ifrån denna dogm. Den enda acceptabla formen av konst är en transaktivist som kletar mens på en vägg, eller en feminist som gör rapmusik om solidaritet med ”systrar”. 

Teatervärlden, musikvärlden och filmindustrin domineras av PK-nollor som lever i en helt annan verklighet än vanliga människor. Det är en skyddad verklighet, där man dessutom har privilegiet av tid. Man är nämligen så bortskämd att man kan slösa hur mycket tid som helst på att flumma kring meningslösa symbolfrågor, eftersom man inte lever med riktiga problem.

De offentliga institutionerna hålls gisslan av godhetskrigarna. Lärare hjärntvättar elever till att rösta på Feministiskt Initiativ och alla utbildningar för att jobba med människor, såsom socionom, genomsyras av ”mångfald”-propaganda och HBTQ-certifikationer.

Let's face it. Rödvinsvänstern har tagit över alla våra offentliga institutioner, och de håller våra ungdomars sinnen gisslan. Dom har gjort detta länge, det är absolut inte konstigt att samhället ser ut som att det gör. Media påverkar människors verklighetsuppfattning. Kultur påverkar.

Därför är det en väldigt intressant tanke att fundera på vad som skulle hända ifall vi hade gett oss in i dessa områden också. Vi som är anti-PK vänstern, libertarianer, högerkonservativa, antifeminister, sverigedemokrater, osv.

Makten att påverka ligger i de kulturella/offentliga instanserna. Det behövs fler konstnärer, artister och lärare som inte är hippie-globalister. Om du vill göra nått för att påverka i samhället så kan det vara just detta. 

Tänk dig en skola som är genomsyrad av politiskt korrekt galenskap, där varenda lärare är Kakan Hermansson i miniatyr-modell – Fattar du hur viktigt det är med en lärare som värderar sunt förnuft i en sån miljö? På ett sånt ställe behöver du inte ens säga kontroversiella saker för att göra all skillnad i världen. Jag gick på ett helt vanligt gymnasium, och min filosofilärare bidrog en hel del till min intellektuella utveckling. Och han var bara en person. Ändå gjorde han så stor skillnad.

Anledningen till att det är viktigt att bekämpa godhetskrigarna kulturellt, och inte bara politiskt, är för att politiken utgår ifrån kulturen. Precis som McInnes förklarar i klippet jag länkade, kulturen är något som når så mycket fler än vad de rent formella politiska frågorna gör.

Underhållning är väldigt viktigt, då det är något människor med glädje konsumerar i stora mängder, definitivt mer än vad dom letar upp politiska debatter. Därav blir konsten/komedin/musiken viktig för det politiska inflytandet. Tänk satiriska humor-sketcher t.ex. Lättsamt, men belyser ändå ett perspektiv.

Och för en vanlig människa, speciellt en ung sådan, är det så mycket mer relaterbart att problematisera kring feministerna på TV som vill skuldbelägga dig på grund av ditt kön, och respektblatten som spöar på dig i skolan/våldtar för att du är ”svennefitta”, än att snacka om kollektivavtal och budgetjusteringar.

När jag gjorde min första video pratade jag om politik. Fast jag pratade inte om politik. Jag pratade om mänskligt beteende, stereotyper de flesta känner igen från sin vardag, och det alldagliga hyckleriet många är trötta på. Det är så jag gjort för det mesta på min youtubekanal. Resultatet av detta har blivit att unga människor kontaktat mig och sagt att jag gjort dom intresserade av politik, när dom inte var det innan.

Det var därför det fungerade. Håll det på folklig nivå, så når du folket.




1 kommentar:

  1. Vår utbildning på gymansienivå kring källkritik gick ut på att säga att så fort något var publicerat av DN, Aftonbladet eller Expressen så var det trovärdigt. Det känns som att jag blivit hjärntvättad

    SvaraRadera