söndag 5 juni 2016

Muhammad Ali - Rasist eller Boxningsikon?



Nu när Muhammad Ali dött är det lite lustigt att han hyllas i media som ”anti-krigs ikonen som uppoffrade allt för sina åsikter!”

Hur många är det som vet vilka dessa åsikter var?

Muhammad Ali var en rasist. Inget skällsord, bara fakta. Han var medlem i Nation of Islam, en muslimsk nationalsocialistisk organisation som förespråkar rassegregering samt ställer sig emot rasblandade giftermål.

Här är lite citat.

”Integration is wrong. We don't want to live with the white man; that's all." - http://bit.ly/210ByMo

"No intelligent black man or black woman in his or her right black mind wants white boys and white girls coming to their homes to marry their black sons and daughters." - https://youtu.be/ezy1-X-0YjY

"My enemy is the white people, not the Vietcong” - http://on.thegrio.com/1TPZ4rl

Om du tar det han säger i detta klipp om skallerormar, och applicerar det på muslimer, hade det idag tveklöst stämplats som islamofobi och rasism: http://huff.to/22GCsz6

Med allt detta sagt: Jag har inget problem med att han var rasist. Rasister kan göra bra poänger precis som vilken annan människa som helst, poänger som delas även av icke-rasister, då grunden för dessa poänger inte behöver grunda sig i synen på hudfärg.

Hans syn på att tvingas slåss för USA:s imperialism är klockren: ”I won’t be used by powerful white men as a tool to kill other people who are fighting for their own beliefs and freedoms, and neither should you, especially if you’re poor and/or black.”

Det som verkligen stör mig är att man gör skillnad på rasister. Trots att man nu hyllar Muhammad Ali som nån slags hjälte är det nästintill omöjligt för samma människor att erkänna att Jimmie Åkesson har vissa bra poänger. Alla har både dum skit och smart skit att säga, oavsett vart dom står politiskt.

Jag vill förtydliga att Ali's åsikter förändrades senare i hans liv. Han konverterade till vanlig sunni-islam vid 1975 och i en intervju med David Frost sa han såhär: https://youtu.be/NP-01SNRSB8?t=2m51s

Men ha i åtanke att det är just de rasistiska radikala åsikterna som Muhammad Ali slogs för. Det är de åsikterna som gjorde han passionerad, och de han hade under tiden då Vietnam-kriget pågick.

Väldigt få känner till Muhammad Alis åsikter för att historien helt enkelt har vinklats. Man har ignorerat hans rasistiska åsikter för att på lång sikt kunna förvandla honom till en harmlös produkt. Inte utan hans samtycke, såklart.

No event crystallised the commercialisation of Ali more clearly than his appearance at the New York Stock Exchange on 31 December 1999. That was an important day. By most reckonings, it marked the end of a millennium. The Ali who won hearts in the 1960s could have been expected to celebrate the occasion at a soup kitchen or homeless shelter to draw attention to the plight of the disadvantaged. Many hoped to see Ali spend 31 December 1999 in a spiritual setting. Instead, the man who decades earlier was a beacon of hope for oppressed people around the globe and who refused to become a symbol for the US Army became a symbol for the New York Stock Exchange.

As the clock struck midnight, Ali was in Washington DC, dining on beluga caviar, lobster, and foie gras. That saddened a lot of people. Ali makes his own decisions, but those decisions are based on how information is presented to him. One can be forgiven for thinking that, had the options been explained differently to him, he would have chosen to serve as a different symbol that day. Thirty months later, that theme repeated itself when Ali was asked about al-Qaeda by David Frost during a televised interview. 'I dodge those questions,' Ali answered. 'I've opened up businesses across the country, selling products and I don't want to say nothing and, not knowing what I'm doing, not being qualified, say the wrong thing and hurt my business.' It's hard to imagine Muhammad Ali in the 1960s withholding comment on the war in Vietnam for fear of jeopardising his business interests.

Jeffrey Sammons, a professor of history at New York University and author of Beyond The Ring: the Role of Boxing in American Society, says: 'What's happening to Ali now is typical of what has happened to so many black figures. It's a commodification and a trivialisation. Maybe the idea is that, by embracing Ali as a society, we can feel good about having become more tolerant.'

Ali's legacy today is in danger of being protected in the same manner as the estate of Elvis Presley is protecting Elvis's image. New generations are born; and to them Ali is more legend than reality, part of America's distant past.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar