söndag 12 juni 2016

Det där med "hen"

En videopodd om trans & könstillhörighet


Är det bara jag som tycker innehållet är lite löjligt?

I videon hävdas det att det är ”livsviktigt” att kalla någon för hen, för när man inte gör det så ”känns det som att personen ogiltigförklarar ens existens och den jag faktiskt är.” Antydan är att man förtrycker någons identitet genom att inte erkänna denna i språk.

Men varför ta andras ord på så stort allvar? Att ge andra makten över ens självuppfattning är knappast sunt beteende som ska uppmuntras.

Jag kan heller inte förstå hur någon ogiltigförklarar ens existens genom att stämpla en fel. Betyder inte det bara att dom har en annorlunda uppfattning än en själv, snarare än att deras ord reflekterar ett objektivt faktum?

Jag identifierar mig varken som ”invandrare” eller ”svensk”. Även att dessa stämplar må applicera tekniskt sett känner jag inget särskilt inför dom. Jag identifierar mig speciellt inte som ”serb” (vilket jag ofta får höra) eftersom jag genetiskt är bosniak.

Jag identifierar mig inte särskilt mycket med "man" heller. Jag vet att jag är man, och att jag är hetero, men det i sig är inte tillräckligt för att utgöra en identitet. Jag lägger inte in någon värdering i det. Borde man göra det? Identitet borde väl inte baseras på biologisk slump?

Ha nu i åtanke att de som tycker Freja är löjlig för att hon blir kränkt av ”hon” borde tycka det är lika löjligt om en svensk skulle bli kränkt av att bli kallad ”blatte”, eller en kvinna av att bli kallad ”dude”, eller en man av att bli kallad ”queen”.

Jag kan inte relatera till etnisk/religiös/kulturell/kön/sexuell tillhörighet, då allt detta är substanslösa ytliga koncept för mig.

Jag identifierar mig knappt som någonting alls. Det finns inget riktigt ”Jag”. Snarare existerar det bara en säck av kött som blir till olika saker i olika sammanhang enligt olika uppfattningar. För vissa är jag en idiot, för andra ett geni, några kallar mig ”macho” medan andra tycker jag är en fjolla, vissa ser ner på mig, andra ser upp till mig. Själv är jag förhållandevis neutral inför allt detta med andras uppfattningar. Deras tankar är inte mina tankar ändå.

Jag tycker om mig själv, men jag skulle aldrig förvänta mig att andra ska göra det då jag inte kan läsa deras tankar och gissa deras personliga smak. Jag är inte särskilt intresserad av att dom ska tycka om mig heller.

Identitet för mig är oerhört luddigt. Jag förkastar i princip alla stämplar, förutom några få. Som bäst är jag bekväm med ”nihilist” eller ”satanist”. Men även när någon ifrågasätter dessa reagerar jag med likgiltighet, då deras subjektiva uppfattning är ointressant som bäst och måttligt intressant som värst.

Detta är min syn på identitet. Att någon då verkar vilja ta livet av sig för att dom blir kallad ”hen” är för mig helt obegripligt och verkar tyda på psykisk störning. Jag köper inte att transpersoner är överkänsliga diagnosknattar hela bunten. Jag har aldrig sett Hanna Söderström göra en så stor grej av det, så nog är det lite tröttsamt att de mest lättkränkta i princip alltid får tolkningsföreträde i debatten.

Förresten. Personen som intervjuas i videon uppmanade hela sin följarbas att ringa polisen och anmäla podcasten ”Specialisterna” när Simon G och Mr Cool gjorde skämt om transpersoner. Vill ni köpa hans superkränkande tröja CIS-king kan ni göra det här: http://mrcool.bigcartel.com/category/cis-king



1 kommentar:

  1. Hej, jag har inte lyssnat på podden utan bara läst din artikel och jag tänkte jag skulle introducera mig lite snabbt och berätta om det hela ur ett trans perspektiv.
    Jag är en snart tjugo år gammal transperson som går under pronomet hen. Vissa dagar kan det vara riktigt jobbigt att bli kallad han men då är det mest därför att jag känner att jag inte lyckas framhäva min könsneutralitet och femininitet på ett bra sätt om jag fortfarande blir sedd som man. Jag är nog alltid obekväm att bli benämnd som något manligt då det verkligen inte är den jag är.
    Däremot så är jag väl medveten om att de flesta aldrig använder hen i sin vardag och därför antingen har svårt att använda det eller att de helt enkelt inte utgår ifrån det då det brukar de flesta inte behöva i sin vardag. Eftersom att jag vet det så kan jag acceptera att jag kommer bli kallad han (och senare kanske hon, när hormonbehandlingen börjar men det är jag betydligt mer okej med) av personer som inte känner mig.
    Enda gången jag verkligen känner att det gör ont att inte bli kallad hen är när personerna gör det medvetet. Då kan jag hålla med om att det blir ett slags intetgörande av ens identitet i formen av en härskarteknik.
    Hoppas det kanske ger lite insikt i en transpersons sida av det hela, bara att du säger till om du vill diskutera något kring det för det gör jag gärna!

    Ha en trevlig midsommar! MVH en ung transperson från Umeå

    SvaraRadera