tisdag 10 maj 2016

Att bli kränkt

Det här med att känna sig kränkt är ganska intressant. Som vissa av er må ha märkt förlöjligar jag ofta, och gärna, människor som blir kränkta av diverse saker. Detta har skapat en bild av mig som en hårdhudad människa som aldrig blir kränkt av nånting.

Men så är det inte. Jag blir kränkt hela tiden. När jag sätter på TV4, när jag kollar på SVT Debatt, när jag läser en artikel från massmedia, när jag får höra någon prata om alla människors lika värde. När någon är naiv. När någon drar specifika skämt jag inte gillar. När någon ljuger för mig. Jag blir till och med kränkt över att människor är vid liv, ibland. (Ofta)

Skillnaden mellan mig och personerna jag hånar, dock, är att jag aldrig skulle få för mig att försöka stifta lagar utifrån dessa känslor av kränkthet. Jag skulle aldrig utgå ifrån min kränkthet för att tysta, karaktärsmörda eller försöka få denne sparkad från sitt arbete.

Det är just därför jag hånar dom. Alla blir kränkta, och antigen kan man förhålla sig till sina känslor på ett demokratiskt och ansvarsfullt sätt, eller så kan man ta på sig en blöja och börja vråla om tolkningsföreträde.

1 kommentar:

  1. Jobba på. Själv ser jag hela tillvaron i Sverige i dag som en enda lång kränkning...

    SvaraRadera