Inlägg

Visar inlägg från maj, 2016

Mina affischer

Bild
En del av er undrar säkert vad affischerna på min vägg betyder.
Till höger har vi det svenska bandet ”Notre Dame”, fruktansvärt underskattat och löjligt obskyrt, vilket är synd. Hade dom hamnat på en vettig label hade dom säkert kunnat bli en av 90-talets stora shockrock-akter ihop med Marilyn Manson och Rammstein, men dom blev mer eller mindre våldtagna av skivindustrin vad jag förstått från gamla intervjuer.
Det här är också Snowy Shaws första egna projekt, i princip, hans första uppfyllande av en egen vision. Jag upptäckte dom via ett inslag i SVT om shockrock som, i retrospekt, var ganska cringy – men väldigt givande för en ung edgelord. Om nån av er vet vilket jag menar får ni gärna länka mig. Det här är videon dom visade som väckte min penis: https://youtu.be/mDSV_EeSnGk?t=6s

Till vänster har vi Dimmu Borgir från In Sorte Diaboli-perioden, min favoritskiva med bandet och även deras första konceptskiva. Den handlar om en präst som finner sig själv på mörkrets väg, och behandl…

Att bli kränkt

Det här med att känna sig kränkt är ganska intressant. Som vissa av er må ha märkt förlöjligar jag ofta, och gärna, människor som blir kränkta av diverse saker. Detta har skapat en bild av mig som en hårdhudad människa som aldrig blir kränkt av nånting.

Men så är det inte. Jag blir kränkt hela tiden. När jag sätter på TV4, när jag kollar på SVT Debatt, när jag läser en artikel från massmedia, när jag får höra någon prata om alla människors lika värde. När någon är naiv. När någon drar specifika skämt jag inte gillar. När någon ljuger för mig. Jag blir till och med kränkt över att människor är vid liv, ibland. (Ofta)

Skillnaden mellan mig och personerna jag hånar, dock, är att jag aldrig skulle få för mig att försöka stifta lagar utifrån dessa känslor av kränkthet. Jag skulle aldrig utgå ifrån min kränkthet för att tysta, karaktärsmörda eller försöka få denne sparkad från sitt arbete.

Det är just därför jag hånar dom. Alla blir kränkta, och antigen kan man förhålla sig till sina känslor p…

Vad krävs för att provocera inom metal-scenen idag?

Bild
(Klicka på bilden för större upplösning)

På 90-talet var black metal provokativt och rentav farligt, ett antal kyrkobränder kan tillskrivas genrens fackelbärare (pun intended). Idag vågar inte ens genrens tongivare göra musik om Islam, ännu mindre tända eld på moskéer. Det har istortsett blivit ännu en trygg tonårsrevolt inom konsumtionssamhällets definierade ramar.
Därför spelar NSBM en rätt intressant roll inom det hela. Man kan säga att det är det sista som håller black metal ”rent” enligt sina traditionella värderingar: Aggression, hat, våld, oacceptabla tabun, kontroversiell provokation, och att ställa sig utanför samhället.
Boken”Blod, Eld, Död”som handlar om svenska metal-scenens utveckling ägnade ett kapitel åt NSBM, och där gjordes följande intressanta poäng – ha i åtanke att jag citerar väldigt löst här: ”Du kan sjunga om mord, våldtäkter, tortyr och alla möjliga hemskheter, och ändå accepteras av musiketablissemanget. Men så fort du heilar lite grann kan du säga adjö till a…