lördag 8 augusti 2015

Problemet med journalister i Sverige

Dessa 3 artiklar sammanfattar så perfekt allting som är fel med journalister och dagens vänster. Ni kommer känna igen er.

1. Nyligen publicerades en text av en liberal vid namn Petter Bergner som ansåg att höger-skribenter ska "ta ansvar" för att inte bli omtyckta på forumet Flashback: http://nyheteridag.se/sundsvalls-tidnings-uppmaning-till-ledarskribenter-se-till-att-inte-bli-gillad-av-flashback/

2. Detta ledde till diskussion på Twitter där ett journalistsvin vid namn Po Tidholm, som bl.a. jobbar för Sveriges Radio, tyckte att Bergner borde ha hängt ut människorna han syftar på. Som t.ex. Ivar Arpi: http://nyheteridag.se/ivar-arpi-om-pahoppen-fran-po-tidholm-en-skitkorv-ar-en-skitkorv/

Ivar Arpi är helt fantastisk och en av få journalister som jag inte hade velat skicka till koncentrationsläger. Han har skrivit utmärkta granskande artiklar om extremvänstern, migrationsverket och hur vänstervinklat SR/SVT är. Han är en sann pärla i dagens medieklimat.

Han var god nog att låta sig intervjuas av NyheterIdag, och såhär tycker Arpi om journalistik som yrke: “Sanningen är viktigast. Journalister ska berätta hur det är, inte uppfostra människor eller berätta sminkade sagor. En skitkorv är en skitkorv. Man kan rulla den i glitter men folk känner lukten ändå.”

Sunt resonemang, eller hur? Sanningen ska alltid komma först. Fast vad tycker SR's journalist Po Tidholm om detta? Såhär skrev han till Arpi: "Du skänker legitimitet åt extremister. Men du kanske går igång på det? Bryr du sig om vilka vänner du har, vilken falang som räknar in dig i sina led, vems ärenden du går? När lär du dig?"

Denna syn på journalism delas av Jenny Bengtsson, vänsterpolitiker och ledarskribent på ETC, som skriver: "Att Ivar Arpi ens tar i rasistiska Nyheter Idag med tång… Marcus Birro-wannabe? Äckligt och ledsamt."
3. http://nyheteridag.se/ledarskribent-pa-etc-skulle-hellre-ata-din-kamera-och-dra-ut-den-genom-roven/

Här har vi problemet i ett nötskal: Dessa äckliga mediaråttor anser på fullt allvar att sanningen är sekundär. Dom anser att gott rykte och lösa associationer kommer först. Vem som tycker om dig är viktigare än vad du faktiskt säger.

Dom förkroppsligar mobbaren i högstadiet. Den som inte kunde bry sig mindre om hur du var som människa, och istället valde att trakassera dig utifrån ytliga faktorer.

Det finns inte tillräckliga ord för att beskriva hur jävla sjuka i huvudet dom är. När Arpi säger att sanningen är viktigast så blir bemötandet från andra journalister: "Men tänk om rasister råkar tycka att du har rätt då!? Hur skulle DET se ut?"

Ytliga horor utan någon som helst substans att erbjuda. Opportunister som spelar det säkert och fokuserar mer på att bli omtyckta än att bidra till ett stabilt samhälle. Det är problemet med journalister idag.


4 kommentarer:

  1. "Sunt resonemang, eller hur? Sanningen ska alltid komma först. Fast vad tycker SR's journalist Po Tidholm om detta? Såhär skrev han till Arpi: "Du skänker legitimitet åt extremister. Men du kanske går igång på det? Bryr du sig om vilka vänner du har, vilken falang som räknar in dig i sina led, vems ärenden du går? När lär du dig?""

    Den logiska följdfrågan blir: Om sanningen kommer från extremister, hur kommer det sig att dessa benämns extremister, och vem sätter etiketten extremist?
    Om sanningen per definition betraktas som extrem, vad är normen? Och vem sätter normen?

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Har sett lite vettig kritik läcka ut från SvD stundtals. Aldrig vågat ta det till mig, känns som att det funnits en form av dold hjärntvättaragenda. Ja, så jävla skeptisk är jag till hela det svenska journalistväsendet. Kunde inte ens ta till mig sunt tänk i svart på vitt utan att applicera brutalskepsis - enbart för att det låg under en falang jag annars inte känner tillit till.
    Följer nu Arpi på Twitter och är mycket underhållen av den saklighet han kastar i ansiktet på alltmer barnsligt påhoppande "journalister".

    (Ber om ursäkt för dubbelpost, hittade horribelt typo)
    Frågan är; när skäms man som skvallerpresskribent? Jag är övertygad om att dessa tomtar inte började med att propagera vinklad moral utan faktiskt ville göra en skillnad, ville skildra verkligheten. Så när får man nog av sig själv och antingen korrigerar sitt feltänk eller sväljer en näve kulspetspennor?

    SvaraRadera
  4. Den stora frågan är om det inte finns en ganska stor risk att psykopatiska personer är inblandade på något plan:
    https://www.youtube.com/watch?v=pCO1ZMr-N4c
    Financial Terrorism Exposed Thomas Sheridan (Psychopaths in Public Life )

    SvaraRadera