torsdag 28 maj 2015

Jag är så jävla trött på fega svenskar som "tänker flytta"

Så jag satt och läste Marcus Birro senaste krönika i Nyheter24. Jag läste och höll med om varenda ord medans han beskrev det politiskt korrekta klimatet i Sverige. Och sen avslutar han med att skriva: ”Snart flyttar jag.”

Jag kan nog inte förklara hur jävla trött jag är på fega svenskar som säger att dom tänker flytta ifrån Sverige. Ni gör mig spyfärdig. Om ni ska vara sådär vidriga så förtjänar ni inte ert eget land till att börja med.

Ni fattar inte ens att det är den där patetiska ömkande attityden som har skapat åsiktskorridoren till att börja med. Att bara våga säga sanningen högt när man sitter runt frukostbordet, och sen har ni magen att klaga på att allting är så politiskt korrekt. Jamen vad trodde du? Att vara passiv är också ett ställningstagande. Det är också en handling.

Genom att hålla käften har du aktivt bidragit till att skapa åsiktsklimatet som du hatar, ett klimat där moralhysteriska idioter sätter agendan, och du bara lyder blint för att du är rädd för fula ord. Det krävs inte mycket för att du ska hålla käften, det räcker med att säga ”rasist” eller ”islamofob” för att du ska bli påmind om din natur som undermänniska och rätta dig i ledet.

Hur en annan person väljer att uppfatta dig har större makt över dig själv än din egen uppfattning. Deras uppfattning behöver inte ens vara korrekt, men du är ändå så osäker att du värderar deras högre.

”Men människor kanske ogillar mig om jag säger vad jag tycker?”

Kom inte med ursäkter för dina svagheter. Sen när började livet handlade om att känna sig trygg och accepterad av alla hela tiden? Föddes du för att bara ligga i sängen och vara bekväm hela dagen? Sluta vara patetisk. Oavsett vem du är så kommer du alltid bli hatad av andra, för det är den sanna innebörden av mångfald. Är man för olik någon annan så kommer man ogilla dom väldigt mycket, oavsett vilka åsikter det handlar om. Vad spelar det för roll ens? Det man borde eftersträva i livet är att lära sig att vara nöjd med tillvaron ändå, inte att springa runt som en 5-årig hora och leta bekräftelse från andra konstant.

När bara en sorts åsikter får höras hela tiden så skapas en normalitet. I detta fallet är det inte mångfald som är normen, det är politisk korrekthet. Och din vilja att konformera är det som har lett till det här löjliga åsiktsklimatet i Sverige. Menar du då att lösningen är att flytta till ett annat land där man kan konformera till ett öppnare åsiktsklimat? Lösningen är alltså att vara ett får där det passar dig? Inte att vara en individ som värnar om ditt land, börjar tala fritt och agerar för att förändra åsiktsklimatet till det bättre?

Som sagt: Om ni ska vara sådär jävla vidriga så förtjänar ni inte ert eget land till att börja med. När alla fritänkare och sanningssägare har räddat det här landet från PK-fascisterna så är ni inte välkomna tillbaka, för ni har då inte bidragit med ett piss för att få det att hända.

Människor tror att alla är radikala rödingar och att alla är emot dom. Fattar ni inte att massmedia endast utgörs av 30 idioter som sitter i samma omklädningsrum efter hockeyträningen och bara drar i varandras kukar? (Detta är en metafor för ryggdunkande.)

Massmedia skapar en illusion, dom vill få dig att tro att hela landet består av radikala kommunister som på fullt allvar tror det är rasism att vilja förbjuda tiggeriet. Men så är det inte. De flesta människor har inte en stålkäpp uppkörd i röven och dom försöker inte vinna godhetspoäng genom att tycka synd om ISIS-jihadister.

Vakna upp och fatta att det här inte är Nordkorea. Det är inte en diktatur som är så förtryckande att du bara måste fly någon annanstans. Det handlar inte om det, det handlar bara om att du är konflikträdd till en nivå som är patetisk och bara vill känna dig superbekväm hela tiden. Inte ”bekväm”, utan så-extremt-bekväm-att-du-aldrig-behöver-ta-en-jävla-konflikt och stå upp för något i hela ditt liv.

Du får faktiskt säga vad du tycker, att det råkar finnas intoleranta idioter som inte kommer tycka om det är något som skulle hända oavsett vilket land du befinner dig i. Tänk på vad man ”inte får säga” i USA, eller Kina, eller Turkiet. Det finns alltid nånting.

Men vissa väljer att göra det ändå. För sådan är vägen för individen. En äkta individ vet att livet är obekvämt, men man väljer ärlighetens stig ändå för att man inte tål att leva som ett jävla får. Man är allergisk mot ytlighet. Jag är inte imponerad av era komplimanger och fina ord, om ni inte är villiga att ta det jag säger och använda det för att göra en förändring till det bättre i vardagen så kan ni låta bli att berätta hur mycket ni beundrar mig. Herrejävlar, ska ni låta en soc-blatte rädda hela landet åt er?





3 kommentarer:

  1. https://www.youtube.com/watch?v=knwyZawRse8
    The War on Conciousness Michael Tsarion

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att det är okej att lämna ett område om detta har blivit instabilt och man faktiskt fruktar för sin egen säkerhet. Det är inte jag som valt mina 500 nya grannar, det har kommunen/regeringen. Och jag har ingen slags lojalitet till en skitig jävla lägenhet. Det är som du säger, att ett land är ett land. Jag har själv drabbats av psykoser och panikångest när jag sett på dagens media, och det första jag tänkt på när jag kan röra mig igen är "jag måste fly". Det är en tanke som jag har när jag är i ett sådant stadie av panik att jag på riktigt tror att jag håller på att dö.
    När jag kommit till mina sinnes fulla igen så kan jag fungera. Och inser att den tanken inte är logisk då jag inte håller på att dö, eller befinner mig i en krigszon. Det är bara sinnessjuka tankar som min hjärna lockar fram i något slags rus av panik. Hur som, att ge upp är så jävla fegt. Men har insett att oftast så är det bara jag själv som är stark, och står kvar, och får ta hela smällen själv. Resten av de som borde stå bakom är som bortblåsta. Så jag har lärt mig att kontrollera mig. Det är äckligt jobbigt att låtsas vara svag när man har en så stor eld som brinner innanför bröstkorgen. Är så sjukt less på alla konfrontationsrädda jävla fegisar som aldrig står upp för ett skit. Vad fan betyder livet ens för dem som inte kan försvara en uns av sin egen person eller sina medmänniskor.
    Jag har alltid varit den som stått upp för mobbade, utsatta, och sjuka. Och bara fått skit tillbaka, och det sög, och därför har jag valt att mer eller mindre vara ensam. Det är så jävla jobbigt att inte få dela sin världssyn med människor, så jävla ledsamt att inte få sitta och prata om alla magiska grejer som finns i universum, eller hur man borde lösa stora problem över 10 glas vin för mycket. Är så jävla less på all ytlighet, på all rädsla för att vara annorlunda, på det ständiga behovet av att hävda sig bättre än alla jämt. Fan jag vill bara finnas, här, nu, tillsammans, och bara sitta och va helt överväldigad över hur jävla vacker vår planet är, hur många färger vi kan se som vi aldrig reflekterar över, och hur det går till när man känner total lycka. Jävlar vilken rant det blev, sorry, men alltså. Jag känner igen mig så jävla mycket i hur du säger saker, hur du säger dem, din syn på många saker och den där tröttheten på mänskligheten. Tröttheten på idiotin.
    Om du har tid så lyssna på "Rocky Leon - Bitter Acapella", och "Rocky Leon - What's real" på youtube. väldigt äkta musik. Godnatt.

    SvaraRadera