måndag 17 november 2014

Är pratet om sexismen inom spelbranschen överdriven?

Det finns ju olika saker som vi kan prata om där. Menar du hur tjejer blir bemötta av vissa manliga spelare, eller menar du hur dom självaste TV-spelen ser ut, eller menar du hur dom här spelkritikerna som Sarkeesian blir bemötta?

Kvinnor som får sexistiska kommentarer

Om du loggar in på Xbox-live och spelar online så kommer du höra ordet ”nigger” 5000 gånger. Jag har en polare som spelar World of Warcraft och han har ju berättat för mig hur folk har hotat att våldta och mörda hela hans familj när han har spöat dom i en raid. Det är bara så nätet fungerar, folks verbala filter försvinner och dom vill jävlas med dig. Och du kommer få höra dryga saker oavsett vilket kön du har så jag känner mig tveksam till att sexismen i spelvärlden är större än någon annanstans i samhället.

Men det är klart att såna där kommentarer inte är okej och det vore ju jättebra att belysa såna trakasserier mer. Men då får man göra det med både kvinnor OCH män, och ge konkreta exempel på förolämpningarna som förekommer istället för att uttala sig i luddiga termer. Det går ju inte att ta dom här kritikerna på allvar ifall dom bara lyfter fram elaka kommentarer som kvinnor får och inte alls lyfter fram t.ex. mordhot som män får.

Sen är det klart att jag sympatiserar med de kvinnor som ständigt blir sedda som potentiella flickvänner snarare än sin egen varelse som är där för att spela TV-spel för sin egen skull. Jag tror knappast någon kan påstå att detta är något som killar upplever i lika hög grad. Och jag kan absolut förstå att man vill spela spel och bara vara som alla andra istället för att bli raggad på. Jag hade nog också blivit sur och trött på det. Men är det verkligen sexism? Är inte det bara tarvligt och desperat beteende från killarnas sida? Jag tycker vi borde vara lite mer eftertänksamma med vilken stämpel vi sätter på saker.

Att gamer-tjejer blir sedda som potentiella flickvänner och får höra raggningsrepliker online är nog troligtvis mer på grund av samhällets normer överlag än någon slags särskild sexism i spelvärlden. Det är män som förväntas att ragga, och kvinnor att bli raggade på. Personligen tycker jag att detta är korkat, men låtsas inte som att det bara förekommer inom spelvärlden.

Anita Sarkeesian och spel-kritiker

Det handlar ju inte om deras kön, det handlar om deras radikala åsikter och dom provokativa sakerna dom slänger ur sig. Hela den här beskrivningen av sexismen i spelbranschen är så otroligt felvinklad. Journalister snackar om sexismen i spelvärlden och sen använder dom Sarkeesian som sitt bästa exempel. Men hennes kön har ju inte NÅTT med nått att göra.

Det är rätt stor skillnad på kön och ideologi. Att påstå att kön skulle ha något med hatet mot Sarkeesian att göra är lika rimligt som att påstå att alla hot som Jimmie Åkesson får stå ut med på grund av sina åsikter är en hatkampanj mot män. När män får dödshot och hemska kommentarer, vilket dom får, så sätter vi inte fina stämplar på det och försöker använda det som ett bevis för ”strukturer”.

Speljournalister borde verkligen beskriva situationen korrekt istället för att försöka använda den som bränsle i sin egna politiska agenda. Dom tar varje chans dom får att använda människors upprörda reaktioner som ”bevis” på att det finns kvinnoförakt. Men det handlar inte om kön. Det handlar om åsikter.

Så fort någon använder ordet ”hora” som förolämpning så tar dom det som ett bevis på att någon hatar kvinnor. Men så är inte fallet, det är bara en effektiv förolämpning att slänga ur sig som både killar och tjejer använder sig av. Det säger ingenting om ens människosyn.

Är dom självaste spelen sexistiska?

Det är sant att spelbranschen är enformig när det kommer till handling och karaktärer i spel. Men kalla det då för vad det är: Den är enformig. Den är inte sexistisk. Spelbranschen utgörs inte av spel där man styr en kvinna som måste springa runt och laga smörgåsar åt män. Dom flesta spel förmedlar inte en sexistisk bild av kvinnor. Det är inget fel med att Super Mario vill rädda Princessan Peach men däremot så blir det ju jävligt tråkigt när den sortens storyline blir en alldeles för återkommande grej. Men det är ju ett problem med dåligt skrivande och att människor inte vågar ta kreativa risker. Det handlar knappast om att man ser ner på kvinnor.

Ett spel blir inte automatiskt sexistiskt bara för att det innehåller en lättklädd huvudkaraktär, eller lättklädda kvinnor överlag. Det kanske må vara översexualiserat, men det handlar ju snarare om att sex säljer. Inte att man ser ner på kvinnor.

Vissa påstår att det är sexism då det främjar en syn på kvinnor som objekt som bara finns till för männen, och att detta späder på den existerande synen i samhället på kvinnor som sekundära varelser. Men om man ser halvnakna kvinnor som mindre värda och någon slags ägodel, just för att dom är halvnakna, så är det ett problem med dig och din personliga moral. Inte något slags undermedvetet budskap i spelet. Jag ser inget sådant budskap när jag spelar spel, så uppenbarligen är det inte ett objektivt faktum att ett sådant budskap existerar. Det ligger helt enkelt i betraktarens öga. Och sexism ska inte vara så fruktansvärt subjektivt att man måste flumma fram det för att det ska kunna existera.

Sexism i sin definition är att behandla någon sämre på grund av deras kön. Att bli negativt särbehandlad, att gå miste om ett jobb för att du är kvinna eller man, eller gå miste om ett erkännande på din arbetsplats, att inte få dina problem tagna på allvar just för att du råkade födas med ett visst kön.

Sexism är ett allvarligt problem. Men om vi flummar ut på definitionen av ”sexism” så hårt tills gränserna suddas ut och man helt plötsligt drar linjen vid: ”Det här TV-spelet har en lättklädd tjej i huvudrollen och det passar inte min personliga smak för att jag är en heterosexuell kvinna, så därför är det sexism”, ja då blir det bara löjligt. Då urvattnar det självaste begreppet som är ”sexism”.

Ett sätt att se på Damsel in Distress storyn är att det är objektifierande och stereotypiserande. Ett annat sätt att se på det är att det är en bekväm story att använda sig av för att spelaren ska kunna relatera. Jag menar, dom flesta män och kvinnor har en partner som dom bryr sig väldigt mycket om och skulle göra allting för. Att spela en karaktär som försöker rädda sin partner är väldigt enkelt att relatera till. Så egentligen handlar det bara om en brist på fantasi, inte kvinnosyn och inte sexism.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar