söndag 21 september 2014

Legenden om Erik Ullenhag

































Godkväll, alla kära små barn. Detta är en saga om en man vars perversa fixering med allting som är utländskt tills slut blev hans undergång.

Det levde en gång en man som var så full av förakt mot sin egen etnicitet. Han hade nämligen växt upp i en kultur som främjade självhat. Den vita svenskens självhat. Även att den vite mannen var i majoritet så var han tvungen att be om ursäkt för sin hudfärg. Den politiskt korrekta samhällsstrukturen hade förvirrat och förvrängt denne man så pass extremt, att det skapade böjelser som de flesta av oss inte ens är kapabla till att föreställa sig.

Redan när han var liten så uppdagades tecken på hans perversion. På dagis så brukade han suga på de rasifierade barnens lemmar. Fot, hand, armbåge, det spelade ingen roll, han ville bara suga upp någon annans etnicitet och fylla sig själv med FÄRG. Han upplevde sin kropp som tom... Tom på färgton, tom på kulturarv, tom på identitet. Denna mentala schism i självbild gav upphov till en enorm besatthet med allt som är utländskt, och därmed las grunden till en livslång avvikande sexualitet.

Tills slut så var läraren tvungen att sätta koppel på honom när det gick så långt att han ville äta de utländska barnens avföring, han var nämligen så desperat att undkomma svenskheten. Barndomen var problematisk.... Tonåren var problematisk.... Vafan, vuxenåren var väl problematiska också. För trots allt, vad finns det för väg att gå i livet för en man.... som bara vill suga på bruna lemmar? Visst, han hade kunnat bli en interracial porrstjärna, men då hade han ju förlorat sin VÄRDIGHET!

Ullenhag spenderade många år i förvirring. Han visste inte vad han skulle göra med livet. Alla hans vänner åkte iväg till olika utbildningar, men själv så satt han bara i trädgården, och funderade på mörk hy, och luktade på blommorna... Det var då, helt plötsligt, som en idé dök upp i hans huvud. Han hittade ett sätt att underhålla sin dröm!... Han insåg att han kunde forma hela landet efter sin sexuella perversion. Och då, då skulle han inte vara den onormale längre! Då skulle han äntligen vara fri, i en omgivning som är hans egna personliga godisbutik. Han bestämde sig.. för att ge sig in i politiken.

Det var där han träffade en känd feminist som skulle lära honom ett och annat om avvikande sexualitet. Ullenhag var en så kallad receiver. En gång i veckan åkte han hem till Gudrun Schyman, ställde sig på en pall så att hon skulle kunna nå upp med sin strap-on, och så blev han bögmördad i röven.... Säd droppade från hans penis konstant och han gnydde ”förlåt” för varje stöt medans hon föreläste om patriarkatet. Sådan var hans läggning.... Men han började tröttna på feministiska straffknull... Det var nämligen alldeles för Svenskt för honom. Det var alldeles för torrt. Alldeles för tråkigt. Alldeles för identitetslöst. Det fanns ingen kultur i det, för Svenskarna har ingen kultur. Erik ville ha kultur.

När han klev in i riksdagen så ställde han sig vid talarstolen och predikade om vikten av mångkultur som vanligt. Detta, trots att han bodde i en dyr lägenhet på södermalm, så långt bort från mångkulturen det bara går att komma. Även detta var ett inslag i hans perversion. Det var nämligen en avancerad form av cockteasing. Se, men inte röra. Ullenhag visste nämligen inte vad han skulle ta sig till om han bodde bland så många invandrare. Hans gamla impulser från dagis kanske hade väckts till liv igen.

”Jimmie Åkesson, du är bara rädd. Rädd för att Sverige har blivit ett så spännande land att leva i!” Sa han. Självklart så syftade Ullenhag på bilbränder, importerade gruppvåldtäkter och Muslimsk terrorism. Ty du förstår, att Ullenhag var en djupt pervers varelse som behövde fara för att finna ro i tillvaron, och ingen vädjan till honom att förändra invandringspolitiken hade varit nog. Vissa män kan man inte resonera med. Det spelar ingen roll om du erbjuder honom pärlor, rubiner, eller diamanter! Vissa män vill bara se världen brinna.

Islam är en fredlig religion!” sa han... Och började onanera under kammarbänken.
Att det finns militanta islamister i Sverige, som avskyr det västerländska samhället, och vill ta över, det är bara en myt!” Men innerst inne visste han, den fulla skalan av sitt eget mörker. Det var nämligen så att han ljög. Både för Jimmie Åkesson, och det Svenska folket. Ullenhag hade nämligen sin egen agenda... Det hade alltid varit hans högsta dröm att bli en Sharia-bitch. Det fanns många långa nätter där Erik stannade uppe länge, låg i sin säng, och föreställde sig sahara-öknen... Och hur ändlösa antal bruna händer smekte hans pojkaktiga kropp under det svarta tyget som utgjorde hans burka.

Men samtidigt visste han... Att det fundamentalistiska sandnegerfolket aldrig skulle bekräfta tillträde in i hans anus. Det var nämligen.... Haram.

Det fanns många kvinnor som åtrådde en man som Ullenhag, med sin höga status, men han var INTE INTRESSERAD AV DOM.... Han ville ha det som han inte kunde få. Det finns tusen tillfällen då en man inte behöver en kvinnas anus. Detta var en sanning som Ullenhag kände till, alldeles för väl.

Plötsligt så fann han sig i en plats av desperation. Hur skulle han gå tillväga för att uppnå full symbios med mångkulturen? En kväll, så satt Erik Ullenhag och tittade på sin penis. Detta var knappast en främmande aktivitet för honom. Det var nämligen hans sätt att meditera på..... Andas in... titta på sin kuk...... andas ut.... titta på sin kuk.
Detta var hans avslappningsritual inför varenda tal i riksdagen, varenda nervöst möte med en ambassad, och varenda gång livet kändes... vilset... och svårt.

Försjunken i tankar, och stirrandes på sin penis, så fick han plötsligt en uppenbarelse.
Flänsost.
Flänsost.
Flänsost.
Fuktig.
Fuktig.
Fuktig.
”Flänstost är fuktig.” Tänkte han för sig själv....

Erik Ullenhags penis är f-f-f-f-f-fuktig. Ty han är en Svensk gentleman, och inte en omskuren gentleman. Därför så ansamlas det flytningar och bakterier under hans förhud som utgör det vi känner till som ”flänsost”. Och med tanke på Herr Ullenhags perversa överkärlek till allting som är utländskt, så vägrade han tvätta snoppen. För han insåg plötsligt att på snoppen samlas det främmande organismer som vi lekman kallar för ”bakterier”, och dessa kunde Ullenhag självklart inte göra sig av med. För det vore ”främlingsfientligt!”

Ullenhag insåg att han kunde undvika att tvätta sin penis, i hopp om att en exotisk bakteriekultur ska ansamlas på hans ollon och bidra till ett nytt samhälle där mångkulturen, och infektionerna, frodas. Ett samhälle där han äntligen kan bli ett med alla exotiska främlingar, och finna lycka i den färgfyllda helheten.

Men bakterierna började göra små hattar av palestinasjalar, och smida kärnvapen, och dom bara förökade sig och blev fler och fler, större och större. Tills slut så började dom självmordsbomba hans immunsystem. Bakteriernas besatthet av att föra jihad mot den västerländska vita mannen ledde till ett krig.. Ett krig inuti kroppen. Ett krig inuti psyket..... Och det mångkulturella könsorgan blev hans undergång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar