lördag 30 augusti 2014

LÅT OSS MOBBA VÅLDTÄKTSOFFER

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15081478.ab

Till och med i den uppmärksammade Mariannelundsvåldtäkten som skedde på en flyktingförläggning och är brett erkänd som den vidrigaste våldtäkten i modern tid, så undkommer inte kvinnan mobbningen som följer efteråt. Tycker du det är konstigt att vissa människor talar om ”våldtäktskultur?” Det som hände henne efteråt är ingen slump; det är nämligen normen att en kvinna blir mobbad, hotad och skuldbelagd efter att hon har blivit våldtagen.
Samma sak hände ”Linnea”: https://www.youtube.com/watch?v=Ugj6ntD1dKQ
Samma sak hände ”Sara”: https://www.youtube.com/watch?v=Zzd2fMEWGY8

Samma sak händer varenda gång, överallt: Ingen i offrets närvaro tror på att våldtäktsmannen är skyldig, för ”hur skulle han kunna vara det? Han är ju en så snäll och normal kille. Han har inga psykiska problem, han har inte haft en jobbig uppväxt. Folk kommer ju överens med honom.”

….Verkligen? Hur jävla lite vet du om våldtäktsmän ifall du tror att dom måste vara nått slags Frankenstein-liknande freak som släpper ut grottmänniskostön istället för ord när dom talar, inte ens kan föra sig i normala sociala sammanhang och bara MÅSTE ha haft en traumatiserande barndom?

Nånting av det vidrigaste jag vet är naivitet och hjärndöd optimism. Men det handlar inte bara om att människor inte VILL tro negativa saker om folk i sin närhet, det handlar även om att dom är outbildade och drar slutsatser utan att veta något om hur verkligheten står till. De efterforskar inte våldtäkt. De efterforskar inte hur det kan påverka ett offer, både under övergreppet och efteråt, och dom läser inte forskningen om förövare.

Svårt som det kan vara att tänka sig så är en ”riktig” våldtäktsman inte psykiskt störd alls. Han är inte psykopat. Han är en helt vanlig kille. Man vill inte föreställa sig att en helt vanlig kille är kapabel till något så hemskt och avskyvärt, men de flesta våldtäktsmän springer inte runt utomhus och hoppar på slumpmässiga tjejer som i en skräckfilm heller. De flesta våldtäkter sker inomhus, med någon man känner. Och det verkar som att många våldtäkter är resultatet av en skev syn på hur samlag ska gå till. En skev syn på vad som är ”självklarheter” när det kommer till sex:

- ”Det är ingen våldtäkt ifall man inte använder våld.”

- ”Det är ingen våldtäkt ifall tjejen är däckad och sover.”

- ”Det är ingen våldtäkt ifall man är ihop, för då är ens partner skyldig en sex.”

- ”Om du har sagt 'Ja' till en början men sedan ändrar dig så gills inte ditt 'Nej' för när du väl har gjort mig kåt så får du avsluta jobbet.”

- ”Om du följde med mig hem så måste du ha sex med mig, för det är vad det betyder när man följer med någon hem, försök inte slingra dig nu.”

- ”Jovisst såg hon lite osäker ut, men hon sa ju inte 'Nej' iallafall.”

Den typiska våldtäktsmannen är en vanlig kille. Han kan vara snäll mot sina manliga vänner, han kan vara snäll mot sin syster och sina tjejkompisar, han kan behandla kvinnor bra. Han kan vara den snälla killen mot alla andra. Men det förändrar inte det faktum att han är en våldtäktsman mot just den enskilda kvinnan som han förgrep sig på. Ens rykte och hur man framstår utåt är alltid en fasad och den säger ingenting om vad som döljer sig under ytan, och jag blir äcklad av naiva personer som alltid måste tro det bästa om alla.

Vi lever i ett samhälle som resonerar på precis samma sätt som våldtäktsmannen. Man letar efter ursäkter till varför våldtäkten var legitim, och man rationaliserar precis som våldtäktsmannen: ”Men hon ville det ju. Hon var full. Hon följde med honom hem. Hon hade på sig en kjol. Det är ju inte konstigt att det hände.”
Allting man säger är vad våldtäktsmannen själv tänker. Man tror att man ”tänker kritiskt”, man tror att man ”bara försöker hjälpa till genom att erbjuda tips”, men egentligen så hjälper man bara våldtäktsmannen befästa sin skyddade position i samhället.

I Katarina Wennstams bok ”En Riktig Våldtäktsman” så intervjuar hon människor som är dömda för våldtäkt och ingen av dom ser sig själva som våldtäktsmän. Dom säger att dom hatar våldtäktsmän och att våldtäktsmän förtjänar att torteras ihjäl, dom säger att våldtäkt är vidrigt, men dom står fast vid att dom själva inte är våldtäktsmän – trots att dom sitter i fängelse dömda för våldtäkt. Och det handlar inte om att dom inte vågar erkänna vad dom har gjort. Det handlar om att dom har en skev syn på hur våldtäkt ser ut, och hur våldtäktsmän ser ut.

Våldtäktsmannen är ofta inte ens medveten om att det han begick är våldtäkt, och han behöver utförlig terapi för att förstå vad det är han har gjort. Detta blir omöjligt om man ska hitta på ursäkter åt honom såsom ”men han är ju så snäll”, och man gör inte samhällets utveckling några tjänster genom att gömma sig bakom godtrogenhet.

Och det är inget mindre än hjärtskärande att läsa Aftonbladets artikel om hur den där kvinnan blir dödshotad av äckliga jävla as som inte tror på att hon har blivit våldtagen. Om man inte tror på att en kvinna har blivit våldtagen så ska man hålla käften. Inte hota henne, inte trakassera henne, inte mobba henne. För du vet inte vad hon har upplevt. Du var inte där, och om du ska ta killens parti och hålla fast vid att ”ord står mot ord” så får du hålla fast vid att killen KAN vara en lögnare också, eller så är han bara omedveten om hur hans handlingar påverkade tjejen. I vilket fall som helst: ”ord står mot ord” och du vet inte ett piss om vad som hände egentligen. Så det rimliga att göra om du inte tror på offret är att bara hålla käften. Ta inte risken av att förvärra någons trauma bara för att du har egna spekulationer om saken. Det är inte värt det.

1 kommentar:

  1. Du glömde "Våldtäkt mot svenska tjejer som en del av kriget mot svenska folket"

    SvaraRadera